Sebastian, 22, lever drömmen – är länets nordligaste bonde

Sebastian Pålsson, 22 år, är länets nordligaste bonde. Sedan förra hösten föder Sebastian upp köttdjur i byn Höstsätern, nordväst om Idre. Det är en dröm som nu gått i uppfyllelse.

För tre år sedan gick Sebastian ut naturbruksgymnasiet i Rättvik.

– Drömmen för mig har alltid varit att få jobba med djur och bli bonde, berättar Sebastian, sedan han lockat upp sina kor från den bortre delen av den jättestora hage som djuren disponerar hemma i Höstsätern.

Efter examen i Rättvik återvände Sebastian till Idre och jobb som traktorförare på Idre Fjäll, men han hann också med att jobba på en bondgård i Orsa och hos Jonatan Rönning i Drevdagen.

– Än så länge är det här bara ett hobbyjobb för min del, medan jag håller på att bygga upp min besättning.

Ett hobbyjobb som växer för att bli ett heltidsjobb.

Det var i november i fjol som Sebastian, som då precis fyllt 22 år, fick chansen att arrendera gården i Höstsätern.

– Jag har som ambition att jobba vidare med djuren, så jag kan köpa gården på sikt och utveckla verksamheten. När jag fick erbjudandet att arrendera gården så tvekade jag inte en sekund, det här är en dröm som gått i uppfyllelse.

– Tanken var att jag bara skulle ha sex kor i år, men jag fick en chans att köpa sex kor till och en tjur. Så nu har jag 13 vuxna djur, åtta kalvar och en tjur, summerar Sebastian.

Därtill finns en trio grisar på gården i Höstsätern.

I tre år till räknar Sebastian med att få ha tålamod med att bygga upp sin besättning innan det går att börja sälja djur till slakt och skapa en egen gårdsbutik.

– Redan i höst måste jag plocka bort tjurkalvarna och kanske någon av de kor som inte håller måttet. Samtidigt så är det ju kalvarna som korna föder som är det viktigaste. Så de kor som föder de bästa kalvarna kommer jag att vara rädd om.

För att det ska bli nya kalvar krävs det att den ettåriga tjuren gjort sitt arbete.

– Vi får väl se i vår och då får vi också se hur fina kalvarna blir, säger Sebastian hoppfull, medan tjuren vänligt knuffar på honom.

– Tjuren är snäll mot mig, men pappa gillar han inte.

En kalv går dock säker från slakt.

– Det här är min första kalv jag fick och hon ska få leva för det handlar om speciella känslor för den allra första kalven jag fick.

Pappa Bertil är stolt över att Sebastian vill jobba med djur, själv uppväxt med djur på gården i Idre där ängarna nu fått tillbaka sina betande kor.

– Pappas föräldrar hade ju djur och han tycker det här är jättekul. Farmor Sonja tog hand om deras djur och hade dem även på fäboden Sven Foskdalsvall.

– Så mitt mål är att kunna ha några kor på fäboden där min pappas kusin Ola Pålsson i Mora nu har får på sommaren, så det hålls öppet. Mitt mål är att kunna ta över efter honom och ha några kor som får gå lösa där.

– Jag har en dröm att vi ska kunna få upp alla de gamla betesområdena runt Höstsätern, det handlar om stora ytor där djuren kan beta. Sedan ska jag kunna använda ängarna runt Idre för att slå, säger Sebastian.

Att ha gott om djur sommartid är inte en så stor utmaning som att skaffa det hö som behövs till vintern. En utmaning som Sebastian delar med Jonatan Rönning, som tidigare hade sina nötdjur i Höstsätern men flyttade hem dem till Drevdagen för några år sedan. Två unga idrebor som satsat på uppfödning av nötdjur.

– Det går inte att ha fler djur än vad man kan få ihop foder till.

– Jag jobbade ett tag åt Jonatan och vi har för avsikt att försöka byta tjur med varandra. Det går att ha en tjur i två år, men sedan måste den ersättas, säger Sebastian, som precis som Jonatan har nötdjur av rasen Hereford.

Under sommaren har korna med kalvar fått gå i hagar mellan Foskrosvägen och Storån i Idre bys utkant.

– Jag var tvungen att ta hem några av tjurkalvarna för någon vecka sedan när de började rymma och nu var det en ko som vadade över Storån, så nu har jag buffrat hem alla korna hit till Höstsätern.

I oktober kommer kalvarna att skiljas från sina mammor.

– De får då lära sig att klara sig själva och inte suga krafter ur mammorna som behöver växa till sig för att kunna kalva i vår.

I de stora hagarna trivs korna, vinden fläktar bort insekter och en bäck rinner genom gården med färskt vatten åt djuren.

– Jag har dem på lösdrift, men det finns också en ligghall som de kan gå in i när de önskar.

Problemet med lösdriften är att det brukar komma oönskade gäster i hagen.

– Älgarna tog sig in i hagen i vintras och upptäckte foderborden, men jag behöver det fodret till mina egna djur.

Den gamla ladugården behöver dock renoveras innan det går att ha djuren i den.

– Fördelen med ladugården är att djuren blir mer vana vid mig och lite tamare, säger Sebastian.

I Höstsätern har det ”alltid” funnits djur och att det nu åter knallar omkring stora kor välkomnas av byborna. Under några år bodde Jonatan Rönning på gården och hade sina kor där, men sedan han flyttade hem till Drevdagen stod gården tom i flera år.

– Det är så roligt att Sebastian kommit hit och nu måste jag röja lite på min tomt så jag kan se djuren bättre, säger Uf Persson som nu får se de stora kossorna passera förbi ute i de stora hagarna.

– Det här är det bästa som kunde hända och nu hålls landskapet åter öppet.