Särnarevyn – revy med skratt och musik
Randi Sandmons betydelse för revylivet i Särna är stor, men trots många rutinerade revyrävar så kan nu Randi också luta sig mot en ny generation revyartister. Det stod klart när ungdomen tar plats bland de äldre och det med spelglädje och musik.
I Särna kan många nu pusta ut, de blev omnämnda och därmed att räkna med i ytterligare ett år. Andra klarade sig helskinnade från att omnämnas, för Särnarevyn sluggar lite lagom mot företeelser och händelser i bygden men även på den världspolitiska spelplanen.
För det första det är en imponerande resa som publiken får göra i årets revy. Två akter och där pausen var så kort så kaffet knappt han drickas upp, inte minst då revyns scenarbetare Conny Persson rockade loss och bjöd på både rock och ballader tillsammans med delar av orkestern och med Gun Spånberg på sång i ett av numren. Absolut inte en pausunderhållning utan snarare en del som förgyllde helkvällen.
För det var musiken som åter var det bärande o Särnarevyn. Musikalbarnens spel- och sångglädje till Magnus Sabells Deep Purple och familjen Leijonclous dansbandsvariant. Lägg därtill Axel Karlsson som både rockade loss med Born in the USA och som spelade fiol så vackert, så inte ens Bertil Jansson saknades.
Sedan blev det åter en chans att få uppleva Särnas tjejpopband Pupils.
Ja, utan tvekan fyller musiken en stor del av revyn ”Friskt och vågat”.
Men framför allt är det Niklas Håkansson och Katarina ”Katzon” Sakrisson som spelar ut och får publiken att skratta. Niklas som håller sig till särnamålet gör en rad roller och ser till att Svea får sina mothugg, nu av Niklas som Lill-Johan, när Bertil Jansson inte hade möjlighet att medverka i år.
En revy där både lokalpress och kommunalråd synas. Peter Egardts överlämning till nya kommunalrådet ”Gyllenkung” där de tre vise männen lämnar över gåvorna till Axel Karlsson som är ”kung på riktigt”.
Lena Fransson hukade försiktigt i bänkraden när Musikalbarnen inte ville åka skidor som hon önskade i Laila Olssons roll av byns allt-i-allo Lena. Inte minst när sedan Maj Lundin från Bollnäs, i Katzons roll tog över scenen och framförde ett frieri till Sven Larsson.
Utan tvekan hann väldigt många särnabor passera i revyn på olika sätt. För sanningen är att det är en ynnest att vara särnabo med en egen revy, även om risken finns att man får bli en del av underhållningen.
