Inget Vasalopp för Gösta efter skada och sjukdom: ”Hälsan är viktigast”
Den 84-årige veteranen Gösta Lönnelid skulle ha åkt Vasaloppet på söndag, 61 år efter sitt första lopp i tävlingen. Men under Öppet Spår häromdagen blev han bit för bit sämre och fick avbryta loppet efter höftsmärtor samt ont i armen – samt en förkylning – som gjort till att han stannar hemma på söndag.
— Till Risberg gick det bra, sedan började det krampa i benen och jag fick ont i bäckenbenet, säger veteranen.
Inledningen på måndagens Öppet Spår gick som det skulle. Gösta Lönnelid kom iväg precis som han skulle. Vid Smågan gick det som snabbast för 84-åringen: knappt fyra minuter per kilometer och en hastighet på runt 16 kilometer i timmen.
Sedan smög sig smärtan på. Det blev jobbigt att hålla uppe tempot hela vägen till Oxberg – vilket ledde till att han tvingades avbryta två kilometer innan anhalten. Kroppen sa ifrån.
— Jag ramlade sju gånger innan jag kom till Evertsberg. Två kilometer innan ville jag bryta, men en funktionär tyckte att jag skulle fortsätta så nära passagen. Men även om jag försökte gick det inte, säger Gösta Lönnelid.
Han upplevde det som att han hade brutit armen. Höften tog stryk när han ramlade. I ansiktet fick han flera sår. Rejält mörbultad var han alltså, även om inget var brutet.
— Jag sa till dem att jag inte kunde åka något mer om jag inte får massage och någon förtäring.
Lite buljong och blåbärssoppa gjorde susen för Gösta – som trots allt blev liggande en stund innan några kom fram för att pyssla om honom.
— Jag låg mest i 58 minuter. När de kom fram hjälpte de mig. Utöver att de gav mig massage rengjorde de mina skidor. Det finns så många snälla människor, tänkte jag då.
De första 35 kilometrarna åkte 84-åringen utan problem. Därefter kom de fösta symptomen.
— Till Risberg gick det bra, sedan började det krampa i benen och jag fick ont i bäckenbenet. Nedförsbackarna var jobbiga den här gången. Det brukar de inte vara. Men det kan ju räcka med att solen värmer så blir det svårt. Så fort det blev knöligt kändes det alldeles för tufft. Det gick inte till slut.
Två dagar efter loppet drog han på sig en förkylning. Utöver att många i Vasaloppets organisation avrått Gösta från att åka på söndag, förstår han först nu att det inte går. Han har ont lite överallt. Fast nog är det en ovan upplevelse att avstå från att delta.
— Det känns lite snopet. Lite besviken är man, men det är som det är.
Många kan tycka att hans envishet bara gör honom illa. Han kan minnas tillbaka på 1962, när han deltog i sitt första Vasalopp och har många anekdoter från tiden. Det var jobbigt den gången också – liksom det var nu.
I den åldern som Gösta är i har de allra flesta lagt skidorna på hyllan. Ändå kan han känna att det finns motiverande faktorer.
— Lugnet i att vara ute i naturen gör att man hållit på med det här så länge. Och har man bara hälsan på topp – hälsan är viktigast att tänka på – ska man försöka åka. Men i den här åldern ska man inte orka så mycket och jag fick ju ta två tabletter efter loppet då jag hade huvudvärk. Det bara sprängde i huvudet.
Så snart Gösta har orken, fortsätter han motionera i skidspåret. Nästa år vill Gösta Lönnelid vara tillbaka under vinterveckan. Då satsar han på Öppet Spår igen; återigen med siktet inställt på söndagens Vasalopp.
— Jag brukar säga att “det Gösta lovar, brukar han göra”. Det är den inställningen jag har och jag tänker vara med nästa gång det är dags, säger Gösta Lönnelid.
