Hundar räddar liv – nya fjällräddarhundar på gång

Fjällräddnings-hundar är väldigt viktiga medhjälpare när det handlar om eftersök av försumma personer. Oavsett om det handlar om en lavin vintertid eller sommartid i djupa skogar.

När tiotalet hundförare genomförde sin höstutbildning i Idre så handlade det om både spårning och eftersök av försvunna personer.

En av de försvunna var deltidsbrandmannen Ida Zollfrank, som fått krypa i räddningstjänsten torrdräkt och lagt sig i det kalla strömmande vattnet.

Anna Svensson från Flötningen har en ung holländsk herdehund, Kiro, som nu är på god väg att klara av utbildning för att bli godkänd fjällräddarhund.

När Anna fick order att ge sig ut i terrängen för att söka efter en försvunnen person så var det just Ida som skulle återfinnas och det liggandes i en bäck med strömmande kallt vatten.

— När vi börjar söka så är det en människa som ska sökas och det vet hunden, beskriver Anna när hon ger sig ut men ovetande om vad som väntar.

För Kiro handlar det om att få hjälp av vinden och plötsligt sätter han fart och kastar sig ut i vattnet och simmar snabbt fram till Ida, en människa återfunnen och den här gången vid liv.

— Det här är första gången som Kiro fick leta i ett vattendrag, konstaterar Anna.

För en badglad herdehund var det både arbete och lek. Belöningen en gummiboll och uppskattande ord. Leken ett bad och mattes glädje.

— Han var ju riktigt duktig  och fann snabbt spåret så det här var ju dubbelkul för en hund som älskar bada, konstaterade Fabian Palm från Funäsdalen, som tillsammans med Jörgen Modin höll i övningarna.

Direkt efter söket i vattendrag väntade ett annat uppdrag.

— Här ska hunden hitta en död person, berättar Jörgen Modin, som är hundförare vid polisen i Östersund.

— Vi disponerar kroppsvätska från en avliden person som vi kan droppa på kläderna på en docka, förklarar Jörgen som fått vätskan av polisens tekniker.

Att söka efter en död person där kroppen är stadd i förruttnelse är en utmaning för hunden.

— Det kan vara så att hunden finner den avlidne, men upplever doften så speciell att den väljer att bara backa därifrån och inte markera, förklarar Jörgen.

— Då kan det bli så att ett område markeras som genomsökt utan resultat.

När Ulrika Wärvik från Undersåker spårar så vet hon inte riktigt vad hon söker och det gör inte heller Äsch. Platsen passeras där dockan ligger gömd, men när vinden tar i lite grand så får Äsch snabbt upp vittringen och drar ut i terrängen. Där bakom en omkullblåst torrfura ligger dockan och Äsch talar om det med kraftiga skall.

Dagen innan handlade om spårning av personer och då dök en ny utmaning upp för Äsch och Ulrika.

— Plötsligt kom en hel renflock och korsade spåret och då fick Äsch mycket annat att fokusera på, ler Ulrika.

Resultatet av renarnas inblandning i spårande blev att Anna och Ulrika dagen efter skulle lägga ett nytt spår som korsade just det område som renarna tagit. Allt för att hundarna ska vara fokuserade på människor och strunta i renar och andra djur.

För Kiro är nu ytterligare en del av utbildningen avklarad.

— Kiro går jättefint så han tror jag mycket på och inte minst för att Anna är så duktig att jobba med sin hund, berömmer Ulrika Wärvik.

Om ett år ska förhoppningsvis Kiro vara godkänd, liksom Lotta Antoniussons nya hund och inom ett par veckor hoppas Ulf Schröder att hans Safe ska vara godkänd. Tillsammans med Minna Löfstedts Äzz så ska det då förhoppningsvis finnas fyra fjällräddarhundar i Dalarna, tre i Sälen och en i Flötningen.