”Nej, Markus Åkerblom skall inte få sparken”
”Stämningen är god, vi har en otroligt bra grupp och känslorna är väldigt bra”.
De orden hör vi ofta från olika tränare som får frågan om hur truppen känner sig i pressade lägen eller vid tillfälliga svackor. Så även ifrån Markus Åkerblom denna säsong.
Ofta har jag bara ryckt på axlarna och tänkt att svaret kommer på ren slentrian och endast är ett försök att hålla fasaden uppe. Därför blev jag väldigt förvånad när jag under gårdagen tog en titt på Leksands IF’s träning dagen efter förlusten mot Almtuna.
Jag träffade Mattias Ritola efter matchen och han var minst sagt besviken. Jag hade väntat mig samma syn på resten av laget under träningen och var mer eller mindre redo att skicka ut en tweet om hur det verkligen gick att se på laget hur dåligt de mådde.
Men redan när jag gick in genom dörren till Tegera arena och inte ens såg isen möttes jag av en ljudkuliss beståendes utav jubel, gap och skrik samt klubbor som klappade i isen för att, vad det lät som, berömma en bra prestation.
Jag mötte en vaktmästare precis innanför dörrarna och fick lov att fråga om det var herrlaget som tränade där ute eller om det var hockeygymnasiet.
”Nej det är herrlaget som kör. De har varit igång ett tag”.
Jag ställde mig bredvid Norra stå och bevittnade resten av träningen. När Markus Åkerblom blåste av dagens tjänstgöring stod jag där förvånad, men också en smula imponerad.
Det jag nyss hade bevittnat var alltså ett lag som några timmar tidigare förlorat med 1-0 på hemmaplan, blivit utbuade av sin egen publik och där supportrar skriker efter tränarnas avgång. I själva verket såg det mer ut som ett lag vars segrar gick att stapla på hög med ett stort självförtroende.
Fredrik Forsberg satte dit mål efter mål.
Besvikelsen i Mattias Ritolas ögon var som bortblåst.
Markus Åkerblom skrek ofta ut sin förtjusning och berömde spelarna.
Tex Williamsson stod för den ena drömräddningen efter den andra.
”Det stämmer alltså ändå”, var den tanke som for igenom mitt huvud.
Några timmar senare, efter att ha gått runt och funderat över den, enligt mig, absurda upplevelsen, fanns desto fler tankar.
Jag gör ett försök att sammanfatta dessa.
Nej, jag tror inte på att sparka Markus Åkerblom.
Inför säsongen pratade många av spelarna om hur de verkligen gillade Åkerbloms syn på ishockey och ledarskap. Jag hakar upp mig på ledarskapet. Hade inte Åkerblom varit en bra ledare skulle aldrig träningen varit så bra. Spelarna hade då istället åkt runt frustrerade och mer eller mindre väntat in en ny tränare. Men istället var det alltså helt tvärtom.
Ett betyg på att Åkerblom lyckas få killarna att släppa det som varit tidigare och varje dag kliva ut på isen med ett leende på läpparna. Den egenskapen är inget man skämtar bort.
LIF bör plocka in honom
Men. Någonting verkar hända när det vankas match. Då ser det istället ängsligt, pressat och nervöst ut och inga tydliga linjer eller spelidé syns till. Möjligtvis har Markus Åkerblom just nu svårt att nå ut till spelarna vad gäller sin coachning offensivt. Där har LIF alla möjligheter i världen att göra en snabb förändring.
I huset finns en herre som tidigare var en otroligt skicklig offensiv spelare. I sin coachning utmynnar allt i hur laget skall anfalla, oavsett om det handlar om uppspel, styrspel eller försvarsspel. Tanken på anfall finns alltid med. Sen, den kanske viktigaste egenskapen personen i fråga besitter, kan han bli otroligt grinig och tydligt markera när något är fel.
Jag pratar om Jens Nielsen.
Jag upprepar mig. Nej, jag tycker inte att Markus Åkerblom bör entledigas ifrån sin post, men gör om ledarduon till en trio istället.
Markus Åkerblom behövs för sitt, enligt mig, väl fungerande ledarskap.
Örjan Lindmark gör ett bra arbete med försvaret.
Jens Nielsen kan bli den matchcoach laget just nu behöver för att få fart på anfallsspelet.
Ni får kalla det svågerpolitik eller fegt. Jag tycker bara det är dumt att inte utnyttja de resurser som finns tillgängliga.
Om du vill höra fler av Rasmus Näsmans tankar, och för den delen även Magnus ”Sigge” Svensson och Martin Jönslars Erikssons syn på spelet, ska du lyssna på Dalarnas Stolthet. Lyssna på vår podcast om livet i och kring Leksands IF här nedan eller där poddar finns.
