Förra året sjösatte Leksands Sparbank tillsammans med det sociala utbildningsföretaget LikaOlika ett projekt med skolor i Leksand och Rättvik där man vill påverka och förändra hur vi människor beter oss mot varandra.
— Allt handlar om att hjälpa elever, skolpersonalen, vårdnadshavarna och i längden hela samhället att kunna göra en resa vad gäller beteendeförflyttningar. Det handlar om att hjälpa till, stärka och vidga vyerna kring fördomar, attityder, värderingar, språkbruk samt ”skämt och civilkurage, säger föreläsaren Mary och skaparen av LikaOlika-metoden Mary Juusela.
Förra årets föreläsningar lade grunden då Mary pratade mycket om fördomar och värderingar. I år går hon mer in och stärker skolorna samt bygger på deras arbete med värdegrunder, specifikt kring språkbruk, men också gränsdragningar och kommunikation vilka Juusela beskriver som de tre kanske viktigaste verktygen. Nästa år då projektet ska gå i mål kommer det handla mycket om kamratskap, vänskap och empati.
— Hela projektet handlar om en gemensam resa för att skapa en vad jag brukar kalla ”tillsammanskraft” för individ, grupp och samhälle.
Feedbacken från de tusentals personer som tagit del av föreläsningarna är stor och påtaglig menar Juusela.
— Det är många som blivit väldigt berörda även om föreläsningen i sig inte är lika emotionell som den förra året. Vi pratar mycket om de ord vi säger till varandra och målar upp långsiktiga konsekvenser. Om du säger ”pucko”, ”fetto”, ”du är sämst” eller ”idiot” till någon, till slut får den människan tanken om att det också är så. Varje dag tar vi emot ungefär 20.000 ord och om de flesta av dessa, även om de sägs slentrianmässigt och ”på skämt” vilket är jättestort problem, har den laddningen så händer det saker med de människorna.
— Någonstans har jag försökt peppa alla elever att kom igen, det är inte hjärnkirurgi vi pratar om utan det handlar om att träna på att tänka efter och vad jag vill lämna efter mig. Vad för slags sammanhang vill jag bidra till. Det är väldigt roligt att eleverna verkligen tagit till sig just det.
På onsdagen föreläste Juusela för elever och personal på Samilsdalskolan och på torsdagen är det dags för Åkerö. Till skillnad mot förra året livestreamas årets föreläsning ut till respektive klassrum men där elever och personal efteråt har chansen att prata med Mary som befinner sig på plats i Leksand. Juusela berättar att många hört av sig och berättat hur hon fått dem att börja tänka efter.
— Jag utgår alltid från att alla är bra människor, det är inget peka finger-jobb jag gör, men låt mig hjälpa till med att få dig att tänka till lite extra. Leksand ska utvecklas och må bra, det är individerna som bor och lever här som ska göra jobbet. Hur man ska lyckas med det handlar mycket om de sociala förmågorna där man generellt i Sverige ser att hemmen har slutat leda vägen.
Vad är det vanligaste du får höra från eleverna efter föreläsningarna?
— Bland tjejer är det jättetydligt, redan i andra, tredje och fjärdeklass men absolut också på högstadiet, att det förekommer väldigt mycket av det jag kallar för ”bitching”. Ena dagen är man kompisar för att nästa dag berätta den andras hemligheter till alla. Det är ett jättestort problem och ett vedervärdigt beteende. Jag har varit jättetydlig med att varje enskild människa bestämmer hur den vill vara men att det här är ett väldigt elakt beteende. Man vet liksom inte när kniven i ryggen kommer. Så gör man inte. Sen bland killarna finns det en jättestark machokultur vilket skapar massvis med olika problem som identitetsproblem, prestationskrav att alla ska ha sexpack på magen, ha en tuff framtoning och vissa värderingar.
Man pratar dessutom mycket om skämtjargong, vad som egentligen är roligt och okej att säga till andra människor.
— Den senaste tidens forskning och studier visar att det som kallas empati, att vi kan gå sida vid sida även om man inte gillar varandra, har sjunkit i västvärlden med 40 procent de senaste 30 åren. Det är ett väldigt hårt klimat som råder. Det finns liksom inte två alternativ att antingen är vi kompisar eller ovänner. Jag försöker utbilda i att det finns mellanting. Det är som att många har glömt det.
Nästa år då planen är att den tredje och sista föreläsningen ska äga rum går också hela projektet i mål. Föreläsningarna ska dock inte ses som några engångshändelser utan det är ett långsiktigt arbete som är huvudsyftet.
— Innan föreläsningarna är det väldigt mycket jobb från vår sida med att intervjua elevhälsoteam, ledningsgrupper, skolpersonal och elever för att få reda på hur de mår och hur läget ser ut just nu för att sedan under föreläsningen kunna knyta an till den verkligheten så att alla kan känna att det handlar om dem.
— Vi mäter resultaten just för att det inte ska ses som några enstaka happenings. Målet är att ha planterat beständiga frön inne hos alla dessa individer så att de kan skapa bättre förutsättningar att leva och verka ihop samt att trivas med sig själv där allt faktiskt börjar. Alla har fått tankar, insikter, verktyg och en vilja att agera. Som jag sa, det här är inte hjärnkirurgi utan alla är födda med medmänsklighet och sunt förnuft.
Det är som sagt över 1000 personer som utbildas i Leksand och Rättvik. Nu hoppas Mary Juusela att dessa människor ska sprida budskapet och sina lärdomar vidare.
— Alla kommer går hem till sina köksbord och prata om det här. Det är också där man bestämmer hur ens lokalsamhälle ska ha det kring tolerans, inkludering och empati. Jag hoppas att alla de som deltar i det här projektet kan påverka åtminstone varsin person till, avslutar Mary Juusela.
