När dörrarna slås upp av syskonparet Annika Sund och Peter Joon sprider sig doften av nybakat bröd. Sedan 1800-talet har Annikas och Peters släkt bakat bröd just här i Häradsbygden och utanför dörrarna står grundarparet Anna och Olle statyer.
Annika berättar om att hon redan som sjuåring gärna spenderade många timmar i deg-rummet med bagarna.
— Jag följde med far till arbetet och jag älskade deg-rummet! Att bara sitta och titta på hur de stora degarna blandades och jäste.
Annikas intresse för degen har inte svalnat, hon är kvar inom släktföretaget. Hennes titel är marknadschef så att sitta och titta på två och en halvtimmes jäsningsprocess inne i bageriet hör till barndomen.
— Nu lanserar jag nya produkter, som Knäckepizzan, säger hon mellan tuggorna och pekar på lunchtallriken med Knäckepizza med tacosmak.
De dalaröda köksskåpen i personalrummet är fyllda med knäckebröd som det bjuds på, bredvid hänger en inramad text.
”För att baka en kaka knäckebröd behövs mycket mer än bara råg, jäst, salt och vatten. Vi som jobbar här är den hemliga ingrediensen. Genom kunskap och engagemang bakar vi det goda knäckebrödet dag, efter dag, efter dag”
Annika och Peter är inte ensamma om att ha föräldrar och farföräldrar som arbetat här. I bageriet finns flera kollegor som är tredje generationens anställda.
Äter ni fortfarande knäckebröd hemma?
– Om! Vi äter mer knäcke än någonsin. Vi har helt slutat köpa mjukt bröd, fast jag och mamma bakar tjockbulla till jul såklart, berättar hon och innan det är dags för mig att få en rundtur i bageriet av hennes bror som är familjeföretagets vd.
Peter Joon tar på sig sin vita skyddsrock, keps och skoskydd. Han öppnar en tung plåtdörr och vi går upp en våning och blickar ut genom ett fönster.
— I det där gula huset bodde Anna och Olle på 1800-talet, det var där min farmors, farmors mor Anna började baka knäckebröd, berättar Peter stolt.
Graderna stiger meter för meter längs gången av den trettio meter långa jäsbanan inne i bageriet. Peter rör sig snabbt mellan våningar och degrum, rågkorns säckar, verkstaden, tunnknäckebageriet och packrummet. Han liksom systern Annika hör hemma här och för vidare en tradition.
— Tack vare släktens tidiga hållbarhetstänk är vi så konkurrenskraftiga att vi kan fortsätta att utvecklas.
För Leksands knäckebröd är hållbarhet inget nytt, men fortfarande lika viktigt. Rågen som bröden bakas på kom tidigare enbart från Dalarna, men skördarna räcker inte längre till.
— Vi vänder oss till angränsande län, men ingen råg färdas längre än 34 mil för att komma hit, säger Peter.
Det spill i bageriet som inte blir sekunda varor och säljs i bageributiken, blir djurfoder.
— Nötbonden Forsell från Bjursås Lantbruk kommer hit och hämtar, på så sätt har vi noll spill. Någon äter allt, som vi säger.
För en tid sedan deltog Peter på ett möte i Stockholm under parollen ”Ett fossilfritt Sverige”. Han var där för att berätta att det går att driva företag på ett miljövänligt sätt.
— Under mötet vände sig miljöministern mot oss och utropade: ”Leksands knäckebröd, vad gör ni här?! Ni är ju redan fossilfria”.
Peter Joon ler åt minnet och berättar att företaget blev fossilfritt 2013.
— Idag gör många samma hållbarhetsresa som vi gjorde på 1950-talet.
Ett exempel på det är att redan 1956 monterades det in värmeväxlare på bageriet i Häradsbygden, en innovation på sin tid, och fortfarande viktig för produktionen.
Peter öppnar en dörr i hjärtat av Knäckebrödsbageriet. Det strömmar ut varmluft. Han visar entusiastiskt upp stoltheten.
— Den kanske inte är så rolig att se på, men det hjälper oss att baka 250 000 knäckebrödskakor varje dag året om och allt vårt värmebehov täcks av återvunnen energi.
Med sin syn på hållbarhet har Leksands Knäckebrödsbageri blivit ett populärt mål för studiebesök. Experter från när och fjärran söker sig till Häradsbygdens stolthet för att studera deras metoder.
— Vi slutar aldrig jobba med att bli mer hållbara. Vi vill vara med och bidra till att utveckla miljöarbetet och är gärna ett positivt exempel på hur man kan arbeta med de här frågorna, avslutar Peter Joon.
