Fulufjället 25 år efter regnkatastrofen – naturen läker ärren

Idag, den 31 augusti 2022 är det 25 år sedan tidernas regnkatastrof som främst drabbade Fulufjällets östra sida.

På kvällen, dagen innan började regna och under timmarna mellan klockan 19.00-01.00 beräknas över 400 mm regn ha fallit. Samtidigt registrerades 700 blixtar, men som också uppskattades experter tillsatt ha varit över 5000 blixtar, ha lyst upp himlen.

Det var efterspelet till en väldigt varm sommar som då tog slut när en kallfront ”krockade” med den varma luftmassan över Fulufjället som resulterade i åsk- och regnvädret. Det som skedde var att de två fronterna ”fastnade” över Fulufjället.

Resultatet blev att små bäckar blev forsande älvar. I Stora Göljån med ett normalflöde på 0,4 kubikmeter per sekund steg vattenmängden snabbt och den lilla ån steg med flera meter och ett beräknat flöde på 200 kubikmeter per sekund.

Med de enorma vattenmassorna som forsade utför fjället förändrades också miljön. Vattnet slet med sig skog och spolade i princip bort allting som kom i dess väg. Skogen samlades i enorma brötar.

Folk blev instängda i skyddande stugor så gått det gick på fjället. När regnet ersattes med solsken på morgonen så var det en helt ny miljö som väntade.

Vandrare, bland annat en skolklass från Hudiksvall, som fastnat vid Rörsjöarna blev hämtade av helikopter för att ta sig ner från fjället till andra sidan av Fulan.

Vägar och broar var bortspolade. Det gällde även vägen vid Sågliden, mellan Idre och Grövelsjön, men framförallt drabbades vägarna runt Mörkret och längs med Fulan mot Sörsjön.

Vägen ner mot Mörkret från Särna var helt avskuren och två broar på vägen från Mörkret upp mot Njupeskärsparkeringen var bortspolade.

På söndagseftermiddagen den 31 augusti flög jag på uppdrag av Expressen och Dala-Demokraten över det drabbade området tillsammans med helikopterpiloten P-G Jonsson som då var färdig med att flyga ner isolerade vandrare från fjället.

Synen som mötte var omtumlande och de bilder som då togs är de enda som beskriver omfattningen av regnovädret som främst drabbade ett begränsat område mellan Njupeskär och Göljån.

Vattnet hade spolat bort broar och vägar, bilar hade blivit instängda och människor stod och vinkade mot helikoptern när vi flög över de instängda fordonsägarna.

Vattenmassorna, som fortfarande strömmade utför fjällsidan och framförallt vid Stora och Lilla Göljån, hade fortsatt mot Sörsjön. När helikoptern flög in över Sörsjön, där PG på den tiden bodde, så var det en by dränkt av vatten.

I hörlurarna hördes enbart P-G stöna ”Oj-oj-oj” när han flög över Sörsjön och insåg att  vattnet var på väg att dränka en hel by.

I det stigande vattnet hade en bilist också fångats och den stora pick-upen flöt med vattenmassorna och tvingade föraren att ta sig ut ur bilen och simma ut ur det forsande vattnet.

Det av sandsten och grus rödfärgade vattnet fortsatte sedan hela vägen genom Dalarna och långt efter översvämningen syntes spåren i havet utanför Älvkarleby.

Nu har det gått 25 år sedan de dramatiska bilderna togs. En förfrågan om att få flyga drönare över området och jämföra bilderna som togs den 31 augusti 1997 med hur naturen nu tagit tillbaka området, visade sig omöjlig att få genomföra. Transportstyrelsen konstaterade att det är en lång, kostsam och i princip omöjlig process att få tillstånd för.

Men ett besök vid Göljån 25 år efter regnovädret visar att spåren av regnkatastrofen håller på att läka. De stora timmerbrötarna har sjunkit ihop, växtligheten har kommit tillbaka.

Det som däremot syns tydligt är de stora öknarna av stenar som rullade med det forsande vattnet och nu ligger som steniga områden, men även där börjar grönska leta sig fram.

Regnovädret skedde innan nationalparksbildningen, men den tänkta nationalparken kom då att även innefatta Göljåns utlopp i Fulan.

Därmed återuppbyggdes inte den skogsbilväg som tidigare förband Mörkret med Sörsjön på västra sidan av Fulan.

Länsstyrelsen ordnade två parkeringsplatser med ingång till regnkatastrofens centrum vid Göljån. Resterna av en bortspolad bro finns kvar.

Efter katastrofen ordnades en spångad slinga runt Lilla och Stora Göljån och ett utsiktstorn intill den stora timmerbrötan.

Sedan några år underhålls inte längre leden och ifjol revs tornet. Kanske är det dags att även ta bort de nu murkna spängerna, för nu har naturen tagit tillbaka det som regnet än gång tog med sig.

Ormbunkar, lavar, svampar och träd frodas i det som är en  trolsk skog, värd att uppleva för bara det. Däremot syns inte längre mycket av den enorma skövlingen som skedde för 25 år sedan. Tittar man noga ser man stora träda ligga som plockepinn och letar man noga hittar man rester av den väg som en gång gick genom området.

Det enorma regnovädret blev aldrig en stor nationell händelse, samma natt omkom prinsessan Diana.

Nu har det gått 25 år sedan den extrema väderhändelsen och naturen håller på att ta tillbaka grönskan och sopa igen spåren efter regnkatastrofen på Fulufjället.